How would you visualize a women’s design organization?

This work would, as well as other assignments I take on, be research- and process-based and what the final result would look like is impossible to answer. A starting point could eg be to write herstory / women’s history – and this ambition should be stated in the visual communication. I think it’s a great point in being explicit: to name and make the ones that existed before us visible, to lift people who were made invisible through the design history and to create transparency in how the design choices are made.

For She-form, I did a very quick profile where I re-used a leopard print (formerly used on a Bang magazine-cover and also used in a fanzine I made). The logo is based on a font of Zuzana Ličko. To create a playful and collage-like expression, I’ve added some of the gif animations that I’ve encountered when I’ve been collecting free images for other assignments. I’ve been looking for the right opportunity to embellish a project with these little treasures.


Hur skulle du visualisera en designorganisation för kvinnor?

Detta arbete skulle, liksom övriga uppdrag jag tar mig an, vara research- och processbaserat och hur det slutgiltiga resultatet skulle se ut är omöjligt att svara på. En utgångspunkt skulle t ex kunna vara att skriva herstory/kvinnohistoria – och att denna ambition ska framgå i den visuella kommunikationen. Jag tror att det finns en stor poäng i att vara explicit: att synliggöra och namnge det som fanns innan oss, att lyfta personer som osynliggjort genom designhistorien och att skapa transparens i hur designvalen görs.

Till She-forms profil gjorde jag en väldigt snabb form, där jag återanvänt ett leopardmönster (som tidigare prytt både ett Bang-omslag och även ett fanzine som jag gjort). Logotypen är baserad på ett typsnitt av Zuzana Ličko. För att skapa ett lekfullt och collageartat uttryck har jag adderat några av de gif-animationer som jag stött på när jag samlat in gratisbilder till andra uppdrag. Jag har letat efter rätt tillfälle att förgylla med dessa små skatter.






Can you tell us about your background?

When I was younger I worked with various things and had drawing as unintended hobby. When I realized that I needed to go to a preparatory art school to get into a design college, I studied at Nyckelviksskolan in Stockholm, and after that I was accepted at Konstfack, University of Arts, Crafts & Design. I studied Graphic design & Illustration. During my studies, I co-worked with my classmate Beata Boucht as art director for the feminist magazine Bang in 2004. I then got a taste of not only illustrating myself – but also working with art direction.

For me, idea-based work has been the main basis of my work and when it was time for my master thesis I wrote the book Tecknarens Manifest (The Draughtsman’s manifesto) in 2007, instead of doing illustration-based work. It is a book that is about creating a way of one’s own and a presentation of my approach to work. One can see it as an artistic guidebook on how to “succeed” in a discipline. It was a work of a special kind in its context, and it was very well received.

For many years I focused on freelancing as an editorial illustrator for clients such as The New York Times, Gringo, Arena Magazine and a number of other publications, both in Sweden and abroad. I also worked closely to glass artist and designer Åsa Jungnelius for some years. 2009 I started working with the queer feminist art collective FUL, who at that time also published a magazine. I worked with art direction and cover illustration. 2012 me and Brita Lindvall, from The Treasure Factory, started collaborating as designers and art directors for Bang magazine. At the same time, we started Bastion – Agency Studio Lab, which briefly summarized is a studio, a network and an artistic research project for feminist and norm-critical theory manifested into design practice.

“Bastion Lab” – where we’re researching on how identity, norms and boundaries are formed and reproduced through visual culture – is very rewarding for our design practice. Having an investigative approach is something I value very high. Our work with Bastion has proceeded and is paid attention to, both in small design circuits and in larger contexts. Recently, we were publicized in Eye magazine by Rick Poynor. That is incredibly fun. It’s really exciting to be one of the prominent figures in this movement, which I believe will leave a mark in design history.


Kan du berätta om din bakgrund?

När jag var yngre arbetade jag med allt möjligt och hade tecknandet som ofrivillig hobby. När jag förstått att jag behövde gå en förberedande konstskola för att komma in på en designhögskola gick jag på Nyckelviksskolan i Stockholm, därefter kom jag in på Konstfacks linje för grafisk design och illustration. Under utbildningen arbetade jag, tillsammans med min klasskamrat Beata Boucht, som bildredaktör för den feministiska kulturtidskriften Bang och fick då smak på att inte bara illustrera själv – utan att även arbeta med art direction.

För mig har idéarbetet varit den viktigaste grunden i mitt arbete och som magisterarbete skrev jag boken Tecknarens manifest 2007, istället för att göra ett bildbaserat arbete. Det är en bok som handlar om att skapa sig en egen väg och som presenterar mitt förhållningssätt till arbete. En kan se det som en konstnärlig guidebok till hur en “lyckas” inom sin disciplin. Det var ett arbete av ett särskilt slag i kontexten som institutionen utgjorde, och den mottogs mycket väl.

Jag fokuserade under många år på att frilansa som redaktionell illustratör för uppdragsgivare som The New York Times, Gringo, Arena och ett antal andra tidskrifter både i Sverige och utomlands. Jag arbetade även nära glaskonstnären Åsa Jungnelius under några år. 2009 började jag arbeta med det queerfeministiska konstkollektivet Ful, som då gav ut tidskriften med samma namn. Där arbetade jag bl.a. med omslagsillustration och art direction. 2012 inledde jag och Brita Lindvall från The Treasure Factory vårt samarbete som formgivare och art directors för tidskriften Bang. Samtidigt startade vi Bastion – Agency Studio Lab, som kort sammanfattat är en studio, ett nätverk och konstnärligt forskande projekt för feministisk och normkritisk teori omsatt i designpraktik.

“Bastion Lab” – där vi forskar i hur identitet, normer och gränser formas och reproduceras genom visuell kultur – är väldigt givande för vår designpraktik. Att ha ett undersökande förhållningssätt är något jag sätter väldigt högt. Vårt arbete med Bastion har rullat på och uppmärksammas i såväl små designkretsar som i större sammanhang, nu senast blev vi omskrivna i Eye magazine, vilket är oerhört roligt. Det är jättespännande att vara en av de tongivande inom denna riktning, som jag tror kommer lämna spår i designhistorien.






How did you first become interested in design?

I’ve “always” been drawing and painting – and I belong to one of those who continued to have this as a way of expressing myself even as a grown-up. For me it was quite obvious that I would work with something artistic, even as a child. It may sound strange, but I had no choice. Although I don’t come from a background of artists and even though I really didn’t have a natural entrance to art, this was the only thing I could think of doing. Drawing/illustration was my primary tool and I wasn’t really very interested in (graphic) design until I had finished Konstfack and found a context with an open-minded atmosphere, where I could apply my approach to visual communication in full.


Hur blev du intresserad av design?

Jag har “alltid” tecknat och målat och hörde till en av dem som fortsatte ha det som uttrycksform även i vuxen ålder. För mig var det helt självklart att jag skulle arbeta med något konstnärligt, redan som barn. Det kanske låter märkligt men jag hade inget annat val. Trots att jag inte kommer från en bakgrund av konstnärer och egentligen inte hade en naturlig ingång till ämnet, var det enda jag kunde tänka mig att göra. Teckningen var mitt främsta verktyg och jag blev faktiskt inte intresserad av just (grafisk) design förrän jag hade slutat Konstfack och fann ett sammanhang med högt i tak, där jag kunde applicera mitt förhållningssätt till visuell kommunikation fullt ut.


To what extent do you think your gender has affected your work?

It’s not just gender that matters … In my case, class has had an even stronger impact. Anyway, I have a power critical approach. It is clear that it affects my work, both in terms of what I do thematically and what assignments I take on.


I vilken utsträckning tror du att ditt arbete har påverkats av att du är kvinna?

Det är ju inte bara kön som spelar in … I mitt fall har klass haft en starkare inverkan. Hur som helst. Jag har ett maktkritiskt förhållningssätt. Det är klart att det sipprar in i arbetet, både gällande hur jag arbetar tematiskt och vilka uppdrag jag tar mig an.








What project are you most proud of?


SYSTER / SISTER
Bastion’s contribution to the exhibition Syster/Sister – an exhibition at Borås Art Museum, with focus on feminism and sisterhood – is a catalog, which is an art work in itself. In the catalog, we worked with a patchwork in mind (as a reference to the crafts that women traditionally engaged in when they “had spare time”) to create a non-hierarchical structure where the participants are given equal importance, as they all have a page each. These are also feminist design strategies that were used by the legendary graphic designer Sheila Levrant de Brettville in the 1970′s, through this action we wished to put the work of ours in dialogue with the work of hers. Each page has its own typeface designed by a woman – and to further write herstory, we’ve added information in the footer of who made ​​each font and when. In this work we also created and emphasized “orphans” (“bastards” in Swedish) in the text, creating an alternative text pattern. We decorated the catalog with a chain pattern of diverse expressions, which symbolizes how the various sisterhoods both engage and differ from each other. The project was great fun to be a part of and we are planning for a couple of upcoming projects with some of the artists who took part in this context – plus a legendary (sic) designer.









BEATRICE ELI
When Bastion were asked if we wanted to make a graphic profile and art work for the artist Beatrice Eli, we were extremely happy. She’s a super talented artist and a determined, smart person who has been really fun to work with. Die Another Day is a great record. Just listen to the song Girls! We’re looking forward to future collaborations with her.



lyttkens





ALICE LYTTKENS
Publishing house Bonnier invited Bastion to design the re-release of the feminist pioneer Alice Lyttkens collected authorship. It’s 53 titles all in all, which we have designed as a timeline between 1932–1992. Every decade has its own color and its own typeface (all designed by female typographers). The little horse at the bottom forms an animation. It is a reference to Lyttkens’ feminist awakening as a child – she could never come along and ride even though she was a good rider – just because she was a girl.







BANG – ART DIRECTION, DESIGN & RE-DESIGN
Bang magazine has a special place in my heart because we have a 10 year history together, and I did not always have an unproblematic relationship to the magazine, due to its sometimes excluding, academic content. It was amazing to launch a radical re-design (also regarding the editorial content) of this feminist “institution”. Bang has also been an excellent arena to test and develop norm critical and feminist strategies in design – to a larger audience. In addition, the work with Bang was the beginning of a fruitful and professional cooperation with my amazing partner Brita. You can read more details about the work with Bang here.


Vilket projekt är du mest stolt över?



SYSTER
Bastions bidrag till utställningen Syster – en utställning på Borås konstmuseum, med feminism och systerskap i fokus – är en katalog, som är ett verk i sig. I katalogen arbetade vi bl.a. med ett lapptäckesartat arbete (som en referens till det hantverk som kvinnor historiskt sett ägnat sig åt när “de haft tid”), för att skapa en icke-hierarkisk struktur, där varje deltagare får lika stort utrymme. Detta är även ett par av de feministiska designstrategier som den legendariska formgivaren Sheila Levrant de Bretteville använde sig av under 1970-talet och vi ville, genom denna handling, sätta vårt arbete i dialog med hennes. Varje sida har ett eget typsnitt formgivet av en kvinnlig typograf – och för att skriva herstory adderade vi information i sidfot om vem som gjort respektive typsnitt och när. I denna trycksak har vi även tvingat fram och förstärkt typografiska “horungar” i texten för att skapa en alternativ läsning. Vi har dekorerat trycksaken i ett kedjemönster av vitt skilda uttryck, som symboliserar hur de olika systerskapen både hakar i och skiljer sig från varandra. Projektet var fantastiskt roligt att vara en del av och vi planerar för ett par kommande projekt med några av de personer som medverkade i sammanhanget – plus en legendarisk (!) formgivare.



BEATRICE ELI
När Bastion blev tillfrågade om vi ville göra en grafisk profil och art work åt artisten Beatrice Eli gick vi som på moln. Hon är en oerhört begåvad artist och en bestämd, smart person som varit jätterolig att samarbeta med. Die Another Day är en fantastisk skiva. Bara en sådan låt som GIRLS! Vi ser fram emot kommande samarbeten med henne.



ALICE LYTTKENS
Bonniers förlag bjöd in Bastion att formge återutgåvan av den feministiska pionjären Alice Lyttkens samlade författarskap. Det blev hela 53 titlar, som vi har formgivit som en tidslinje 1932–1992. Varje decennium har en egen färg och ett eget typsnitt (alla formgivna av kvinnliga typografer). Den lilla hästen som syns bildar en animering. Den är en referens till Lyttkens feministiska uppvaknande som barn – hon fick inte följa med ut och rida trots att hon var en bra ryttare – för att hon var flicka. Här finns mer info om titlarna.



BANG – ART DIRECTION, DESIGN & RE-DESIGN
Bang har en speciell plats i mitt hjärta eftersom vi har en 10-årig historia ihop och eftersom jag inte alltid haft ett oproblematiskt förhållande till tidningen, på grund av det bitvis exkluderande, akademiska tilltalet. Det var otroligt att sätta igång en radikal re-design (även redaktionell) av denna feministiska “institution”. Bang har också varit en utmärkt arena för att testa ut och utveckla normkritiska och feministiska strategier inom design – inför en större publik. Dessutom var arbetet med Bang inledningen på ett fruktsamt och professionellt samarbete med min fantastiska partner Brita. Här kan du läsa mer detaljer om arbetet med formen.



For more work by Alexandra Falagara, go to alexandrafalagara.com and bastionagency.se.



*We define woman as anyone who is female-identified